tallriksylla i sovrummet

Det låter galet, eller hur? Men om du tittar på bilden fattar du säkert vad jag menar. En sån skulle jag vilja ha, men i just rätta mått är det svårt att hitta en och dessutom skulle den inte vara någo billig... Men... Vad om någon (?) skulle fixa en? Och så skulle jag måla den vit? Det skulle ju vara en lösning. Så nu måste jag ta mej en funderare på vem som skulle kunna bygga en hylla. Hmmmm...

Så vill jag ha det

bilden skannad från Isabellas tidningen nr 4 2011

Och så tillbaka till verkligheten. Pang! Det blidde igen Hemnes byrå till sovrummet. Nope. Det blir för trångt säger herr T. Jaha. Då fortsätter jag ha mina trosor och bh:n i plastkasse och byk-korg i fortsättningen också... Just det. Aldrig mera att jag försöker göra något förståndigt. Never ever again. Sålde ju min Leksvik skänk för att både få plats med en ny byrå och för att då behöver jag en ny... Grattis, jag var korkad. Nu är jag utan och förblir utan. En katt-klätterställning var det ju jag ville ha i sovrummet där skänket stod, det är dessutom mycket snyggare. NOT!

Lekstugan... Jaa, den ja! Den står kvar. I samma skick som tidigare. Jag skulle ha målat den i helgen (det röda) men fick inte. Herr T hade inte lust att fixa på den just då. Har nu insett att den inte blir fixad i år. Synd för flickorna, det är ju för dem jag skulle vilja ha den fixad. Nåja, den har ju varit "ur bruk" i flere år redan så ett till gör väl inget. ;o)

Delvis beror det ju på att vi kanske får ny ytterdörr (bakdörren), det vet vi ikväll. Då ska ju den bytas (karm, tröskel, låsbo osv = mycket jobb). Sen ska lidret äntligen få taket på. Det tar tid. Så har vi en megahög med virke som skall sågas till ved, DET tar TID. Så väntelistan är lång...

Nu låter jag väl bitter? Men HUR skulle jag kunna vara det? Det finns inget trevligare än att vara beroende av andra och inte kunna påverka ett skit. Inte gnälla - då får man skäll. Bara vara tyst och vänta, men på vad? Att inget händer. Gääääsp.

Så nu kan vi alla småle och konstatera att tallrikshyllan får jag nog titta på i tidningen, men hemma på väggen kommer den aldrig att finnas. Om jag inte ramar in bilden och hänger upp den. Jag har nog lärt mej detta redan, är bara så korkad att jag trots allt hoppas lite, lite att kanske den här gången...? Och blir sen ibland lite, lite besviken (läs: förbannad) när det inte hände...

Ha det bra!