Jaha, så var det söndag. Jag har hunnit med en makeover på katternas torn / klösträd. Det är något jag har funderat på sen i vintras men inte bara tagit tag i. Så, tolv euro och en halvtimme senare var det fixat. Varför gör man inte saker tidigare? Vad var liksom iden med att vänta nästan ett år och gräma sej över att "det där borde jag göra" när det inte är en större sak än så? Jaja, så är det väl bara. Lathet osv...
Innan fixet hade den nån slags inte vet jag, halm? Som roskade ner hela huset och ser för jävligt ut. Så jag rev bort det, lindade mattan runt den, skar ut hålen och band fast mattan med snören. Nitpistolen är nämligen tom så detta var enda lösningen just nu. Kan vara att jag senare fäster den bättre. Voila, snyggare, roskar inte, bra att vässa klorna på. Hoppas den duger åt katterna.
Följande: städning. En ordentlig städning. Vill inte. Men nu måste det göras.
***
Sunnuntai. Olen jo ehtinyt (vihdoinkin) tuunata kissojen tornin / raapimapuun. Olen jo melkein vuoden sanonut että siihen pitää vaihtaa se "päällinen" kuramatoksi koska se hamppumainen vain roskaa, on ruma ja siihen ei voi enää kynsiäkään teroitella. Siihen meni 12 euroa ja puoli tuntia. Miten ihminen (siis minä) on niin tyhmä että jättää noin helppoja ja nopeita juttuja tekemättä noin kauan? Hohho. Nojaa, nyt se on tehty. Toivottavasti kissat tykkää.
Seuraavaksi: siivous. Kunnon siivous. Huokaus. En tahdo. Mutta pakko.
