Det blir ett litet nostalgi-inlägg idag. Vet inte riktigt varför. När jag körde hem från jobbet kom jag att tänka på min Ronja och hur jag egentligen saknar henne... Visst saknar jag Danny också men det var alltid något speciellt mellan mej och Ronja. Ögonen blir lite fuktiga när jag skriver detta... Min prinsessa. ♥
För jämlikhetens skull bjuder jag på en blid på husses kille, Danny också
Det har nu gått ca 8 månader sedan dom for till de grönare ängarna, men tänker ändå ofta på dem. Rogdaj har inte tagit deras plats och han ersätter ingen av dem på något sätt. Bra så. Vill inte att han skall göra det heller. Han har bara tagit platsen som min bästa vän. För det är han.
För att inte göra detta inlägg så mega sorgligt (för mej är det de iallafall...) så ska jag sakna min allra första egna motorcykel också. Det var min från början till slut, jag valde den (med herr T:s godkännande), jag "designade" den och jag körde den. Mine. Tyvärr måste jag medge att den var ett svin att köra för en nybörjare, därav sålde vi den. Snygg var den utav ett tusan tycker jag, men utseendet är inte allt, speciellt i det här fallet... :D
Min Suzuki Bandit GSF600
Lite flickig var den, även om det inte var en egentlig flickcykel... Jag gillade den massor på ett sätt, köregenskaperna passade inte mej. Lite sorgsen är jag över att den måste flytta... Hoppas Toni tar bra hand om den. :o)
Nu ska jag o min bästis gå ut på en promenad. Ha det bra!
Tästä tuli nyt vähän nostalgiaa kun jostain syystä aloin ajattelemaan Ronjaa tänään kun ajoin töistä kotiin. Mietin kuinka kova ikävä minulla oikeasti on sitä koiraa. Tottakai ikävöin Dannyakin mutta minun ja Ronjan välillä oli aina jotain erikoista. Silmät kostuu kun kirjoitan tätä...Hän oli minun pikku prinsessani. ♥
Vaikka aikaa on kulunut jo noin 8 kuukautta siitä kun ne pääsivät vihreimmille niityille niin ajattelen niitä usein. Rogdaj ei ole mitenkään ottanut niitten paikan tai korvannut niitä. Hyvä niin. Hän on vain ottanut paikan minun parhaana ystävänäni, koska sitä hän on.
Ja jotta tästä ei tulisi ihan kauhean surullista (minulle se kuitenkin on...) niin jatkan ikävöimällä vähän minun ekaa ikiomaa mootoripyörää. Se oli omalla tavalla ihana ja pidin siitä todella paljon mutta ajo-ominaisuudet olivat suoraan sanottuna ihan p*eestä minulle... Tavallaan harmitta että jouduttiin luopumaan siitä, toivottavasti Toni pitää siitä hyvää huolta. :o)
Nyt minä ja mun bestikseni mennään iltakävelylle. Pitäkää huolta itsestänne!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar