Orättvist

Jag har dragit mej för detta inlägg länge. Men jag måste bara få det ur mej. Jag har världens sämsta nyhet att berätta. En del av er vet redan, en del vet inte. 

Vi var ju till Tuuri med Rogdaj 5.4. Måndagen efter, alltså 7.4, märkte vi att han var svullen på halsen. Vi var till veterinären på tisdag och hon trodde att han hade spottkörteln inflammerad. Det ordnar vi med en antibiotikakur tänkte jag. Inget farligt det här. Men under helgen svällde andra sidan på halsen också upp. Vi åkte till veterinären pånytt följande måndag. Då fick jag redan en heads-up på att det kan vara något allvarligt. Cancer. Fyy vad jag hatar det ordet. Där satt jag mitt på golvet hos veterinären och grät in i Rogdajs nacke. Kanske jag visste redan då? Att så kommer det här att sluta. 

Hon tog finnålsprover av 8 lymfkörtlar och skickade dem till en patolog. Hon ringer när hon får svaren sa hon...

Veckan gick, det blev påsk. Eller skärtorsdag. Det var såå vackert väder, värsta sommaren. Vi hade slutat tidigare allihopa, varit och handla helgens mat. Alla var så glada. Påskäggen var fyllda med godis åt alla. Vi fixade lite mat, satt samlade och åt. Genast efter maten, klockan 18.30 ringde min telefon. Veterinären.

Jag grep telefonen och rusade till Malins rum för att få prata ifred. Hon frågade först om jag var hemma. Jaaa..? Och om jag satt ner? Jaaa...? Hon hade dåliga nyheter.

ROGDAJ HAR CANCER. 

Alla 8 finnålsprov visade cellförändringar. Redan. Det är en aggressiv sort han har. Lymfoma. Cancer i lymfkörtlarna.

Finns inget att göra. Cellgifter ger bara 3-5 månader längre livstid. 

Så. Nu bara lever vi vidare. Rogdaj mår än så länge bra. Äter, är glad, busar och sover. Han har nog lite ont tror jag men jag motar Olle i grind - han äter värkmedicin hela tiden. Och när han fått värkmedicin mår han som vanligt. Den tid som är kvar gör vi så här. Genast som det inte hjälper mer så får han somna in.

Prognosen med lymfoma är i medeltal 6 veckor från att den upptäckts. Nu är vi inne på vecka 5... Så, vem vet?

Eftersom vi inte vill vara utan hund bestämde vi oss genast för att skaffa en till. Så länge han är med oss. Hans sista uppgift är att skola in "valpen" (hon är 9 månader). Stackars killen... Men han är jätte duktig. Han tog emot Roxy med glädje, tror att han blev lite kär.. Nu är dom goda vänner och leker och busar massor. 

Jag kommer nog att berätta mer om Roxy men det blir ett eget inlägg om henne sen. 

Roxy Electra - pappas lilla flickan. ♥

Så, nu vet ni. Jävla skit öde. Hatar detta. Men vi kan inget göra. 

Min älsklingshund. ♥